TRO HOPP KÄRLEK

genom hela mitt liv har jag hört frågan "hur vet man att man är kär?"
jag har alltid tyckt att frågan är dum, klart man vet om man är kär, det känner man ju. eller?

saken är den att jag tror inte riktigt jag vet vad kärlek är. nu menar jag inte att jag aldrig älskat någon, men vad betyder det att älska någon? egentligen? det är svårt med saker som inte går att ta på, som inte går att se, bevisa. luft går inte att se, tänkte jag ta som exempel, men det gör det ju. man kan se syre och vätepartiklarna, kanske inte med blotta ögat, men man kan ändå se det, man vet att det existerar.

men kärlek är en sådan ologisk sak, jag förstår inte riktigt grejen med hur någonting, som inte går att se, kan göra så fysiskt ont. eller som kan få en att må fysiskt bra. det är det enda som kan växla från psykisk till fysisk smärta. hur man kan bli så ledsen, förtvivlad rent utan galen utav det. hur bra något än är så finns där alltid rädsla, en rädsla att någon någon gång ska ta bort allt ifrån en. rädslan går inte att undkomma. 

men trots detta så söker vi efter kärlek. vårt liv går ut på att hitta kärlek.
kärlek i vardagen, såsom vänner, god mat, en kram eller en riktigt bra komplimang.
men främst av allt söker vi kärlek i en annan individ,
den där kärleken som inte alls bara är skön,
men som kan få en helt bortblåst, som plötsligt gör att alla andra grejer i livet känns oviktiga.

i din kärlek blir jag lycklig
i ditt ljus blir jag hel.
jag tror att livet just har börjat
och det blir vad jag gör det till.

 

Mitt mål: sluta vara så otacksam.

Jag jämför mig hela tiden med alla andra, i utseende och prestationer. Hur många gånger kommer jag inte på mig själv med att önska att jag hade en kropp som hon, hon som aldrig behöver träna utan bara är naturligt modellsmal. Jag däremot har väldigt bra hud. Men självklart tänker jag inte på det, utan jag tänker och suktar efter vad jag inte har. Jag jämför mig på alla möjliga ytliga plan, och detta tar så enormt mycket av min tid. Jag skulle kunna skriva en lista med hundra saker jag vill ändra på, men högst tio jag är nöjd med. Men innerst inne vet jag, att mitt liv är så otroligt bra på så många sätt.

När jag tänker på detta skäms jag. Hur har jag låtit det gått så långt? Att låta något sådanthär ta upp så mycket av min tid, när min tid kan användas till så många andra saker.

 

Jag har fått en själ och kropp att använda. Att använda till viktiga saker, jag måste på något sätt spräcka den stenhårda väggen av ytlighet, prestationsångest och själviskhet som finns runt mig. När jag lyssnar på lovsånger eller ber kan jag få se lite av världen utanför, få känna lite av den. Då kommer man bort från sig själv och den bild samhället skapat av vår värld.

Och om man kommer bort från att granska sitt eget liv in i minsta detalj, kan man se andra och hjälpa och stötta andra människor. Och om alla tillsammans kommer bort från själviskheten blir världen mer kärleksfull.