TRO HOPP KÄRLEK

Död.

Jag har aldrig förstått döden förut, aldrig riktigt förstått att man kan dö.

Jag har hört om döden, min farfar och mormor har dött, men de har dött av ålder, det kan jag förstå.

Men jag har aldrig förstått att liv är så skört.

 

Livsfarligt.

Är ett annat ord som används ofta, som en varning, "gör inte så".

Men jag har nog inte riktigt förstått det ordet heller.

 

I maj detta år hände det för första gången. Jag såg övergången från liv till död för första gången.

En vän sitter bredvid mig. Vi är uppe på ett tak för att "se utsikten".

Det är vad man kallar livsfarligt.

Men vi tar inte in det. Vi förstår inte vad livsfarligt betyder.

Min vän sitter inte bredvid mig, han ligger på marken, långt långt ner, redan försvunnen.

 

Sedan dess känns det som om jag ser det hela tiden.

Död och sjukdom.

Min kompis mamma dog för några månader sedan i en olycka. Igår dog en kompis pappa i cancer.

Jag förstår död nu.
Och det är för mig oförståeligt.

 

 

Det här med att dela med sig sin historia. Att dela med sig av sanningen - glada, underbara historier såväl som sorgliga och smärtsamma. Det tror jag är enormt viktigt, både för dig själv och för dina medmänniskor. Det värsta som finns är väl just att känna att såhär som jag känner nu har ingen någonsin känt, jag är helt ensam om denna känslan. Att veta att andra går igenom samma eller liknande känslor och upplevelser gör att man känner lättnad över att inte vara helt ensam i smärtan. Bara genom att prata och berätta kan vi alla lätta på våra egna och andras smärtor och glädjas åt vår egen och andras lycka.

 

Livet blir rikare om vi delar med oss av vår historia.

 

Att vara äkta känns extremt svårt just nu.

 

Jag sitter här och skriver på en blogg, har samtidigt facebook uppe, instagram på telefonen och google nära till hands som svar på alla mina frågor. Det finns oändligt med strukturer och regler, normer och fördomar. Det finns stunder då det känns som om inget är värt att göra, om det är endast för min egen skull. Allt handlar om vad andra ser och allt rankas i skalor. Hur snygg, hur rolig, hur intressant, hur dyra kläder, hur högt på vip-listan. När något som att andas, kolla, uppleva och älska endast räknas om andra ser eller om det är rätt att göra det just nu.

 

Det är lätt att förlora sitt eget perspektiv på världen, sin egen lycka till och med.

Förlora det i värdet man har i andras ögon.

 

Att vara fri är att vara sann mot sig själv, att våga göra det man vill. Att inte låta sig hämmas av andras bedömning. Att vara fri är att våga. Våga följa sitt hjärta vart det än leder. Jag vägrar bli bitter. Hur många gånger jag än misslyckas, hur många gånger jag än får mitt hjärta krossar så vägrar jag att bli bedövad. Livet är här och nu och hela tiden, runt omkring oss. Jag tänker leva det fullt ut och våga älska och glädjas helt och hållet utan att låta "tänk om" hämma mig.