det där med kärlek
genom hela mitt liv har jag hört frågan "hur vet man att man är kär?"
jag har alltid tyckt att frågan är dum, klart man vet om man är kär, det känner man ju. eller?
saken är den att jag tror inte riktigt jag vet vad kärlek är. nu menar jag inte att jag aldrig älskat någon, men vad betyder det att älska någon? egentligen? det är svårt med saker som inte går att ta på, som inte går att se, bevisa. luft går inte att se, tänkte jag ta som exempel, men det gör det ju. man kan se syre och vätepartiklarna, kanske inte med blotta ögat, men man kan ändå se det, man vet att det existerar.
men kärlek är en sådan ologisk sak, jag förstår inte riktigt grejen med hur någonting, som inte går att se, kan göra så fysiskt ont. eller som kan få en att må fysiskt bra. det är det enda som kan växla från psykisk till fysisk smärta. hur man kan bli så ledsen, förtvivlad rent utan galen utav det. hur bra något än är så finns där alltid rädsla, en rädsla att någon någon gång ska ta bort allt ifrån en. rädslan går inte att undkomma.
men trots detta så söker vi efter kärlek. vårt liv går ut på att hitta kärlek.
kärlek i vardagen, såsom vänner, god mat, en kram eller en riktigt bra komplimang.
men främst av allt söker vi kärlek i en annan individ,
den där kärleken som inte alls bara är skön,
men som kan få en helt bortblåst, som plötsligt gör att alla andra grejer i livet känns oviktiga.
Må Gud välsigna dig! jag känner igen mig själv när jag går igenom dina inlägg. Jag Tror, eller jag snarare VET att Jesus finns! men ändå faller jag ofta, och tappar hoppet. är tacksam för dina fina ord, dom påminner mig om guds kärlek! må han stärka dig och skänka dig kraft! / Maria
Fin blogg, jag tror jag har sett det förut en gång när du kommenterade på min.
hmm, har själv fått frågan av min bror, hehe. Jag var ju liten, men något förstod jag ändå. Idag vet jag att många skuldbelägger kärlek för att må som de gör, men egentligen tror jag svek har inte med kärlek att göra och likaså hat. Visst är det så? det är två helt olika saker. Det som gör ont är snarare att man fortfarande känner och vill känna kärlek och behålla den trots att man varit väldigt dum och skapat svek från egna handlingar eller ord. Tror ingen egentligen vill känna smärtan av svek. Men ja, smärtan av kärleken borde föra tillbaks igen, eller vad tror du? Nu kanske mina ord blev konstiga.
och det här är vad jag tror, att kärlek är ren frihet. Du vet väl om villkorlöst kärlek? tror det är äkta kärlek mellan två individer men många har för många krav, föreställningar, för mycket stolhet osv.
