tacksamhet
Mitt mål: sluta vara så otacksam.
Jag jämför mig hela tiden med alla andra, i utseende och prestationer. Hur många gånger kommer jag inte på mig själv med att önska att jag hade en kropp som hon, hon som aldrig behöver träna utan bara är naturligt modellsmal. Jag däremot har väldigt bra hud. Men självklart tänker jag inte på det, utan jag tänker och suktar efter vad jag inte har. Jag jämför mig på alla möjliga ytliga plan, och detta tar så enormt mycket av min tid. Jag skulle kunna skriva en lista med hundra saker jag vill ändra på, men högst tio jag är nöjd med. Men innerst inne vet jag, att mitt liv är så otroligt bra på så många sätt.
När jag tänker på detta skäms jag. Hur har jag låtit det gått så långt? Att låta något sådanthär ta upp så mycket av min tid, när min tid kan användas till så många andra saker.
Jag har fått en själ och kropp att använda. Att använda till viktiga saker, jag måste på något sätt spräcka den stenhårda väggen av ytlighet, prestationsångest och själviskhet som finns runt mig. När jag lyssnar på lovsånger eller ber kan jag få se lite av världen utanför, få känna lite av den. Då kommer man bort från sig själv och den bild samhället skapat av vår värld.
Och om man kommer bort från att granska sitt eget liv in i minsta detalj, kan man se andra och hjälpa och stötta andra människor. Och om alla tillsammans kommer bort från själviskheten blir världen mer kärleksfull.
