olycklig kärlek

Jag sårar mig själv så mycket genom detta. Jag måste komma över honom, jag kan inte vara kvar här längre. Det är det jag måste intala mig själv! Jag har gjort rätt genom att sluta. Han tycker om mig och att han skriver med en annan tjej betyder INGET annat. Jag skulle kunna göra exakt samma sak, så det är inget jag kan ha ont över.
 
Det kändes skönt där ett tag. Jag hade låtit mig själv någorlunda komma över honom och jag måste fortsätta där jag slutade. Att jag gjorde ett snedsteg igår var en sak, men han bor för långt bort och han är inte på samma plats i livet som jag är just nu. Jag vill ha någon som tycker att jag är bäst och mest speciell i hela världen, inte någon som inte vill satsa på mig. Inte någon som vill litegrann. Jag måste vara stark och ta hand om mig själv och framför allt ta hand om mitt hjärta.

Innerst inne så vet jag ju att jag älskar att vara kär men då ska det vara lyckligt. Jag får inte känna någon stress nu, att jag måste hitta någon direkt. Jag tror jag behöver ta min tid, men jag behöver definitivt lägga Samuel på hyllan. Och även om han skriver eller flirtar eller ligger med någon annan, så kommer inte han bums komma över mig. Jag kan göra allt det där, men är fortfarande inte över honom.
 
Men smärtan i mig måste få försvinna och jag kan inte vara kvar i något som jag borde ha lämnat för länge sedan. Det är inte värt det onda. Och det vet jag ju själv! Han är inte vad jag behöver, jag vill inte ha någon som nöjer sig med det lilla. Jag vill ha någon som älskar mig med passion, någon som inser hur jävla skitunderbar jag är - för det är jag. Jag vet själv att jag är fantastisk på alla sätt och vis, och jag måste fortsätta tro det, oavsett hur mycket uppskattning jag kommer få eller hur snabbt jag kommer träffa någon annan.
 
Jag måste förstå att om Samuel gått in på min facebook hade han förmodligen dragit förhastade slutsatser också. Jag vill inte tveka på hans känslor för jag vet att dom är där och har varit där, men jag måste förstå att det här är omöjligt och jag skadar bara mig själv genom att vara kvar i det här.

Jag har en stark tro på min egen potential och jag vet hur mycket jag är uppskattad av vänner och bekanta, men även av främlingar. Jag har en stark karisma och en bra humor, jag kommer hitta en eller flera fantastiska män och jag måste njuta av livet och låta allt ta sin tid.

Jag vill träna, inreda mitt hem, bli duktig på studierna, dricka vin, skaffa nya vänner, hitta nya passioner, njuta av det lilla och hitta ännu mer ro i mig själv. Jag VET att jag är fantastisk och jag ser fram emot att leva ut min personlighet i mitt "nya liv". Jag vill hitta balans och inspiration i livet och ska kasta ut allt med negativ energi och in med positiv energi.
 
Härmed lovar jag mig själv att packa in Samuel i en box och slänga in honom under sängen. Jag kräver någon som uppskattar mig så pass mycket att ingen annan behövs, och jag är värd allt jag vill ha! AMEN

RSS 2.0